Sista orden och tankarna

Det känns mysko att vara tillbaka i Sverige igen. Jag hade ju vant mig väldigt snabbt vid hur man beter sig i Japan. Det var lite läskigt i måndags när jag gick av flygbussen och insåg att det känns ovant att vara i Sverige igen.

Också ovant hur dyrt allt är i Sverige. Tog en hamburgare medan jag väntade på tåget och kom på att jag för samma pris hade kunnat få en riktig middag på en Japansk restaurang.

Jag har nu återanpassat mig till Sverige igen (även om det känns skumt att jag ska jobba imorgon igen), men jag sitter fortfarande och tänker tillbaka på resan.

Tankar och insikter från resan

Bloggen

Jag har insett att jag inte skrivit i bloggen som jag hade tänkt, och det är jag lite besviken på mig själv för. Jag skriver ju bloggen för att berätta för folk här hemma vad jag gör, men ännu mer för att jag själv ska kunna läsa den och minnas tillbaka.
Tanken var att jag skulle skriva om all mat och godis jag testat och recensera dem. Att berätta mer ingående vad jag gjort, vad jag sett, vad jag lärt mig och vad jag känt för det.
Det har liksom inte funnits tid till det.

Lite Sverige-stolthet

Det var lite häftigt att se Svenska produkter och märken på andra sidan jordklotet. H&M har butiker där och det finns folk som går omkring med Fjällräven-ryggsäckar. Också kul att se hur stora Mumintrollen är där borta. Det fanns hela affärer fulla med Mumin-grejer (även om vi kanske får dela den stoltheten med Finland).

Kö-systemen

Vi svenskar tycker att vi är kö-nazister. HA!
I japan finns det linjer på marken vid större busshållplatser som visar hur kön till bussen skall gå. Att ställa sig i en klunga utanför bussdörren och klämma sig på så bra man kan är inte att tänka på, även där det inte fins linjer.
De har dessutom en kö till alla butikskassor, och folk respekterar det.

Det är dessutom effektiva. Är det fullt på en restaurang och man väljer att ställa sig i kö, så kommer personalen att ge dig en meny så att du kan börja planera vad du vill äta medan du väntar.

Bussar

När det gäller bussarna är jag lite kluven. Deras system är att man går på i bakgre dörren och går och sätter sig på ledig plats (eller står upp om det inte finns en ledig plats). Det är först som bussen stannat vid ens hållplats som man reser sig från sin plats, ska trycka sig förbi alla andra passagerare till föraren för att betala där eller stämpla sitt busskort.
Tycker nog vårat system med att gå av fram och sedan när ens hållplats närmar sig så gör man sig redo att gå av vid en av de bakre dörrarna. Får iförsig säga att jag är imponerad av hur bra förarna i Japan är på att hålla koll på att folk försöker pressa sig igenom en fullknökad buss för att komma fram till honom/henne.

Dag-Natt

Jösses vad snabbt det blir mörkt i Japan. Så fort solen går den så är det kolsvart på bara en stund. Inte som här där skymningen sakta faller efter att solen gått ner.

Trångboddheten

Det var väl ingen nyhet för mig när jag kom dit, men det var ändå överraskande att se med egna ögon hur de verkligen utnyttjar det utrymmet de har. Såg ett antal parkeringsplatser på höjden. De hade hela hus där alla bilar stod på höjden. När en bilägare sen kom och ville ha sin bil så rullades staplarna igenom tills rätt bil kom fram.

Husen stod tätt packade, på vissa ställen så att man hade kunnat gå från hustak till hustak. Lägenheterna hade inga trappuppgångar utan alla trappor var på utsidan. Ingenstans fanns det onödig plats, allt används till något.

Varuautomater

Först var det lustigt med alla varuautomater (i första hand dricka-automater) som finns precis överallt. Lite galet och man fattar inte behovet av så många automater. Men efter några dagar så väljer man sig. Är man törstig så behöver man bara gå 30 meter i valfri riktning med 120-160 yen (runt 10 kr) på fikan så har man sig en kall dricka eller te. 

I de flesta automater kan man till o med få sig en varm te/kaffe om man vill. Bara att leta efter en röd etikett istället för en blå i automaten. Riktigt bra kalla dagar.

Varför kan vi inte ha det så i Sverige? Här måste man ju springa omkring och leta efter en pressbyrå om man är törstig. 

Is i apelsinjuice

När vi ändå talar om dricka, så är jag lite förundrad över Japanernas besatthet av is i alla kalla drickor som man får på restauranger. De har till o med is i apelsinjuicen!!!!!

Teknologin

Något jag blev besviken på var teknologin. Jag hade lite förväntat mig att komma till ett lite smått futuristiskt land med den allra senaste teknologin. Speciellt i Tokyo hade jag de förväntningarna. Men det mesta är antingen på våran nivå, eller sämre.

T.ex. har de inte många möjligheter till elektroniska betalningar. Kortbetalningar kunde man inte göra på alla ställen, och även av de ställen som har kortterminaler är det få som accepterar de vanliga korten. Istället har Japat nått eget kort-betalningssystem som vi i resten av värden inte har.

Cilla berättade att för att betala räkningar kunde man inte bara gå in på en internetbank. Iställer fick man gå till div. olika ställen beroende på vad för räkning man vill betala (ibland en bank, ibland posten, vissa butiker eller ibland till företaget direkt).

Såg jag någon robot då, det som Japan är så kända för att utveckla och ha precis överallt... Jo, en såg jag... tror jag. Men det kan ha varit en docka, för den rörde sig inte eller visade något tecken på "liv".

Wifi

På tal om teknologi. Deras wifi-hotspots på stan och köpcentrum räcker bara några meter. Man är ju van vid att om man går in i ett köpcentrum så finns det heltäckande wifi överallt med bara några blanka punkter här och där. I Japan är det tvärt om.  

Pengarna

En liten del av alla mynten som fanns i
min portmonnä en dag.

Och på tal om pengarna. Herre jösses vad mynt och sedlar de har.

1, 5, 10, 50, 100 och 500 yen-mynt, och 1000, 2000, 5000 och 10 000 yen-sedlar finns det att hålla reda på.

Sedlarna var väl OK, det var i stort sett bara 1000 yen sedeln som man stötte på. Men mynten var jobbiga att hålla reda på. Jag fick köpa en portmonä och sedan stå och rota i den för att försöka hitta rätt mynt när jag skulle betala.

Jag var tvungen att ha et strategi när jag skulle betala (tyckte det var pinsamt att stå och rota fram mynten vid kassan). Antingen betalade jag med endast sedlar (och fyllde på mynthögen ännu mer), eller så försökte jag räkna ut vad jag skulle betala och leta upp exakt summa på förhand. För japanerna accepterar inte dricks så man var tvungen att betala exakt eller stå ut med att få en massa mynt i retur.

Förpackningar

Jag vet inte om detta är så Japanskt som det helt enkelt är icke-svenskt (alltså att de gör likadant i andra länder), men de packeterar sina saker något så ordentligt. Det bästa exemplet är när Helena köpte tuggummi. En helt vanlig tuggummi förpackning trodde vi, en sådan där tuggumina ligger på rad i e ett pappers "rör"(typ som Extra har). Men när hon öppnade "röret" så visade det sig att alla individuella tuggummin var inlindade i ytterligare papper. Så var det med allt. Stora rediga och ordentliga förpackningar.

Som svensk blir man ju helt förskräckt.

Soptunnor

...och inte har de soptunnor någonstans heller. Man var tvungen att bära med sig allt skräp tills man kom hem. Förutom flaskor. Vid de flesta dricka automater fanns det soptunnor för flaskor.

Varje kväll fick jag tömma mina fickor på alla kvitton och annat skräp man samlat på sig under dagen.

Tydligen så hade de i Tokyo för en massa år sedan haft folk som vandaliserat soptunnorna och skräpet spridit sig på gatorna, så lösningen fick bli att de tog bort dom. Det spred sig sedan i resten av landet. 

Men ändå....

Våtservetter på restaurangerna

Jag är inte den som är överdrivet bacillrädd. Jag tvättar t.ex. inte händerna innan jag ska äta (innan matlagning är dock en annan sak), men jag vande mig väldigt snabbt vid att använda våtservetterna som man får innan maten på alla japanska restauranger. Jag använde dom nog oftare än japanerna själva.

Mycket bra sak som jag tycker man borde ha på alla restauranger... trotts att jag igentligen inte bryr mig. :-)

Slutorden

Så kommer jag sakna japan?

Oh ja. Åker gärna dit igen. Japan är ett underbart land, och Japanerna är ett underbart folk.

Tack...

...till Cilla som jag bott hos och som guidat mig omkring i den Japanska "vildmarken". :-)

...till Helena som vart ett trevligt resesällskap.

Och ett stort tack till Mamma som bjöd mig på resan i examenspresent.